Huvudet På Spiken

Då var det söndag i den första ”fria” helgen i Göteborg sen jag började plugga. Skulle gärna vilja ägna dan åt att dra omkring på bokmässan, men hinner verkligen inte. Det är nämligen plugg av periodiska systemet och av joner som står på schemat. Första riktiga duggan imorgon!

Lördagen ägnades också åt att plugga. I tio timmar, från tio till åtta, satt vi i skolan och försökte nöta in allt i behöver kunna tills imorgon. Det klart det blev lite mellansnack, lite skvaller och lite förtäring av diverse godsaker också, men överlag var det riktigt bra disciplin på oss. Själv ägnade jag de sista timmarna åt att göra två memoryn, ett med alla joner och ett med föreningar, och sedan satte vi oss ner för att spela. På bilden ses Frida, Kajsa och Alexandra på ett hörn, engagerade för fullt! Det tog väldigt lång tid så det blev tillslut att vi bara vände upp alla små lappar och försökte para ihop dem, men tanken var i alla fall god!
Vid åtta så kände vi som sagt att det fick vara nog, så då drog vi hem till Josefine, beställde hem pizza (man kan beställa pizza direkt hem till dörren i storstan!!) och snackade en massa hela kvällen. Det blev en riktigt bra och soft avslutning på en jobbig dag!

Som avslutning på detta inlägg vill jag rikta en liten tacksamhetstanke till Frida som var så snäll och verkligen, verkligen förberedde sig inför labben i onsdags för att hon visste att jag var så sjuk så att jag inte kunde tänka.

Nu ska jag fortsätta umgås med alla joner, grundämnen och föreningar i alla dess slag. Önska mig lycka till.

Har ju inte lagt upp en endaste bild här än, så tyckte det var dags nu.
Den berömda sentimentaliteten är återigen framme och därför lägger jag upp en bild från de tre idioternas baldag. Denna bild tillägnar jag Fanny och Linnéa. Mitt hjärta gråter över att inte få träffa er.

Lunginflammation. Härligt.
Saken är den att jag aldrig får feber, vilket gjorde att jag antog att jag inte var så sjuk. Men trots att jag inte har nån feber så måste jag haft feberdrömmar inatt. När jag vaknade låg nämligen Rubiks Kub bredvid mig i bäddsoffan tillsammans med den lilla trekanten som den står på. Och jag är helt säker på att den idag på morrnen inte såg likadan ut som senaste gången jag lekte med den (då hade jag nämligen nästan löst en sida). Jag måste alltså ha försökt att lösa den inatt, vilket jag dock inte har något minne av överhuvudtaget. Detta är ett tecken på hur sjuk jag måste vara. Om jag försöker lösa Rubiks Kub i sömnen, då är det illa!

Annars mår jag lite dåligt över valresultatet. Egoister i regeringen och rasister i riksdagen. Fy fan.

Nu ska jag ta och kurera mig. Sova, äta Ben&Jerrys-glass och läsa tidningen. Den starka hostmedicinen börjar verka nu, så känner mig lite snurrig. Fuck alkohol, cocillana is the shit! Googla det så får ni se vad jag menar.

Tre timmar och tio minuter. Så lång tid skiljer det mellan den stressade storstan och himmelriket på jorden. Vilken tid på dygnet den än är så pulserar Göteborg av liv, medan man på landet har tur om man ser folk ute efter klockan åtta på kvällen.  Då jag satt på tåget hem kände jag längtan efter landets lugn växa sig allt stakare för varje rälsmeter tåget la bakom sig, och då jag utanför Tenhult såg en buss från Jönköpings Länstrafik blev jag alldeles varm i hjärtat. När vi några minuter senare passerade ett fält med betande kossor var det nästan att jag började gråta.

Nu sitter jag alltså här, hemma, i mitt välbekanta rum, och det känns som om jag flytt till en annan planet. Här går tiden mycket saktare, här är allting lugnt.  Här kan jag slappna av. Och jag tror att det är anledningen till att min förkylning kulminerade igår. Har inte haft tid att vara riktigt sjuk de senaste veckorna, och igår då jag kom hem blev det som om allting släppte. Hade så ont i kroppen att jag inte kunde röra mig, och hostade gjorde jag värre än någonsin.

Då jag steg av tåget i Sävsjö kl 16.14 möttes jag av min lillebror. Vi gick genom stan hem. Vid torget packade några försäljare ihop efter torgdagen, ett butiksbiträde i en affär kände igen mig och hälsade mig välkommen hem, någon var ute och gick med hunden och några bilar var ute på vägarna. Annars var det helt lugnt. När vi gick där så insåg jag; det är här jag borde vara, det är här jag hör hemma. Inte just i Sävsjö kanske, utan i småstan i allmänhet. Att jämt ha mycket folk runt omkring mig är inget som passar mig, och att inte ha närhet till landet är nog en av de saker jag kommer må dåligt över under fem eller sex år i Göteborg.  Annars så känner jag mig ganska känslokall i storstan. Jag har inte haft något riktigt glädjerus sen jag flyttade dit, och jag har heller inte mått riktigt, riktigt dåligt. Det känns nästan som om jag inte lever överhuvudtaget. Jag hoppas dock att detta faktum kommer ändras snart.

Home sweet home

Ont i magen, illamående, igentäppt näsa och halsont. Är sjuk och det är inte kul. Det måste ju vara någons/någots fel, så jag skyller på MATLAB.

Imorgon åker jag hem. Hem till sketån, korv- och snuslukt, billigt godis, god mat och lugnet. Det ska bli så fruktansvärt skönt. Känns som om jag gått och hållit andan nu i sex veckor, och imorgon kan jag äntligen andas ut.
Skolan då. Finns inte så mycket att säga om den faktiskt. Lika tungt ”som vanligt”. Jag tyckte att det var grymt jobbigt på gymnasiet, men jag insåg verkligen inte hur bra jag hade det. Saknar mina två idioter såklart, hur vi brukade sitta och snacka skit i grupprummet, i soffan, eller i nått klassrum någonstans och hur vi fick klasskamraterna att höja på ögonbrynen åt vår sjuka humor. Jag kommer leta, men jag kan sätta allt smör i Småland på att jag inte kommer hitta några lika bra som er. Jag saknar Åke och Birgitta också, och så saknar jag faktiskt att arbeta med projektarbetet.

Det händer inte så mycket intressant i mitt liv nu. Det är skolan som gäller liksom. Försöker att ha ett liv utanför den, men det är svårt. Ska i alla fall försöka att hitta någon dansförening jag kan gå med i, skulle vara grymt roligt!

Nu ska jag packa ner datorn i min enorma resväcka. Nästa gång vi hörs är jag hemma.


May be surrounded by
A million people I
Still feel all alone
I just wanna go home

Lördagen den 11 september. Nollfinalen. Allt som jag har trott på i fyra veckor raserades på en enda kväll. Chock blandades med lite, lite förnedringskänsla. Hur lyckades dom?

Efter fyra veckor är jag alltså ute ur den lilla nollningsbubbla jag levt i. Jag inser att jag är långt efter i både kemin och matten och jag inser också att jag inte varit hemma på snart sex veckor. Därför drar jag till Sävsjö i helgen för att sova, äta gott, gå på kalas, plugga, köra bil, gå på stan och köpa på mig billigt godis (det är ju svindyrt här).

Skolan är tung nu. Inget tvivel om den saken. Vet inte om jag kommer ta mig igenom det här och fortfarande vara vid mitt sinnes fulla bruk. Jag ska dock kämpa, eller i alla fall försöka kämpa. Det är svårt då man inte riktigt vet vad det är man sysslar med.

Ett kort litet inlägg fick detta bli. Strax drar jag till skolan. En sista sak bara; det regnar alltid i Göteborg.


För jag blir så dum av dig

Under hela högstadieperioden såg folk ner på mig då jag var mig själv. Jag passade inte in i mallen så att säga. Jag gillade mig själv, den jag var, men att va mig själv var aldrig bra nog i andras ögon.

Så när jag började på gymnasiet så tänkte jag att nu, nu skulle jag bli en annan människa, jag ska bli den människa som alla runt omkring mig vill att jag ska vara. Jag ska bli en människa som både jag och andra gillar. Grejen var bara den att det inte funkade riktigt. Visst, jag utvecklades väl som person under gymnasiet, men jag var fortfarande mig själv. Jag passade fortfarande inte helt in i mallen. Däremot märkte jag att det fanns de som gillade mig, trots att jag var den jag var. Det fanns till och med de som gillade mig riktigt mycket, de som nu är mina närmsta vänner.

När jag nu skulle börja på universitetet så funderade jag mycket på hur jag skulle kunna bli den jag alltid velat vara. Jag hade en plan på hur jag skulle agera för att få folk att tro att jag egentligen var den jag under fyra år tänkt att jag ska bli. Saken var bara den att detta inte heller funkade, min plan glömdes bort totalt.

Imorgon är tre veckor sedan som jag började på Chalmers. Under denna tid har jag insett att den person som jag velat bli i fyra år är helt enkelt mig själv. Och det fina är att här på Chalmers får jag vara mig själv utan att det finns några mallar jag känner att jag måste följa. De personer som jag brukar hänga med i min klass gillar alla mig som jag är, inte som någon de vill att jag ska vara. Under tre veckor på Chalmers har jag fått mer självförtroende än jag någonsin haft under hela mitt liv, och tanken på att någon gillar mig TROTS att jag är den jag är har nu bytts ut mot tanken att folk gillar FÖR ATT jag är den jag är.

Så, då var det dags för ännu ett blogginlägg. Känner att jag börjar bli bättre och bättre på det här.

Vad har då hänt sen senast jag tog mig tid att berätta för er om mitt relativt ointressanta liv? Jo, igår var det pubrunda på Chalmers. Vi besökte F:s och Z:s sektionspub, samt vår egen sektionspub Nox (den bästa av dem alla). Kvällen bestod mestadels utav köande men det var väldigt roligt ändå. Idag på morrnen så, av någon konstig anledning, luktade allting lite för starkt, alla ljud var lite för höga och huvudet gjorde lite ondare än vad det brukar göra, men det var bara att pallra sig till skolan för att vid 10 ha matteövning. Mat och labbrapport på det och sedan gick jag och röstade. Lyckades faktiskt, med lite god hjälp från några grannar, hitta till torget och till biblioteket där jag skulle rösta (har nämligen aldrig gått omkring i mitt område helt vaken och i dagsljus).
Eftermiddagen ägnades sedan åt att skaffa ny mobil och äta med några klasskompisar. På SIBA får jag också mitt första riktiga skrattanfall sedan jag flyttade hit. Skrattanfallet leder till att jag får näsblod inne i affären vilket inte direkt gör det hela mindre roligt, utan jag börjar skratta ännu mer då jag ser en expedit rygga tillbaks när hon ser hur blodig jag är då jag ber henne om lite papper.
BOB-spex på Chalmers blev det på kvällen och nu sitter jag här, trött och slö.

Har blivit sjuk också, vilket inte är någon större hit. Jag klarade mig från sjukdom efter Chalmersorienteringen då vi var ute och det spöregnade konstant. Jag klarade mig från att bli sjuk efter jag hade gått 8 km i spöregn och snålblåst mitt i natten, men jag klarar mig däremot inte från att bli sjuk om det är folk runt omkring mig som är sjuka. Igår på matteföreläsningen satt nästan hela salen och hostade och nös, vilket förmodligen gjorde att alla i K, Kf och Bt är förkylda just nu.

Nähe, nu blir det sängen (läs: bäddsoffan, har fortfarande inte skaffat någon säng med normal hårdhet). Upp imorgon halv sju för att tvätta, sen plugga hela förmiddagen för att sedan heja på min faddergrupp i fotbollsturneringen på eftermiddagen. Kvällen blir lugn. Det är zkumparty iofs, men är man sjuk så är man.

Ha en fin dag!

Allvarligt talat, jag borde bli bättre på att skriva om vad jag sysslar med på dagarna. Saken är bara den att jag har verkligen inte tid, särskilt inte nu under nollningen. Varje dag är det aktiviteter (som iofs är frivilliga) och när man kommer hem så är det bara att borsta tänderna och stupa i säng för att förhoppningsvis få åtminstone fem timmars sömn innan nästa hektiska dag börjar. Jag hinner inte med något annat än skolan och nollning just nu. Jag har exempelvis inte tvättat på två veckor vilket betyder att mina underkläder sjunger på sista versen. Jag har heller knappt städat eller ens orkat bry mig om att dammsuga.

Så, vad har jag då gjort sen jag skrev sist? En höjdpunkt var ju myshelgen som vi hade lördag-söndag. Vi var inte "mitt ute i ingenstans"  som vissa i K0K påstådde, men det var i alla fall ute i skogen (nästan, det var bostadsområde en liten bit bort). Det var så himla skönt att komma iväg ifrån storstan och bara andas riktig(!) luft och njuta av naturens stillhet. Plockade svamp gjorde vi, mycket mysigt att trava ut i skogen 10-12 pers och försöka finna "naturens guld".
Vi på K hade även maskeradsittning med elektro förra tisdagen. Det skulle vara en "finsittning", men det spårade mer eller mindre ur ganska snabbt. Annat var det på bastusittningen i torsdags som inte skulle vara fin för fem öre. Den var riktigt rolig!! 

Imorgon händer det också saker. Dags för läsårets första pubrunda! En gång varje läsperiod ordnas en pubrunda, och vad jag har fattat det som så är denna som äger rum under nollningen den "största", så det kommer verkligen bli askul imorrn! (tur att vi bara har en lektion på fredag)

En sak som jag har kommit på; jag måste lära mig att häva öl!! Går man på Chalmers är det en merit att kunna detta ;)

En annan grej som jag måste få skriva om; jag längtar hem. Hem till Sävsjö. Jag gillar att bo här, det är bara det att jag inte pallar med storstan. Stan är ju så stor att man måst åka buss överallt, det finns ingen skog så långt ögat når, ingen frisk luft, man kan inte se stjärnor på natten och bussarna är ju helt enorma. Jag känner mig lite kvävd, det gör jag faktiskt. Hoppas dock att denna känsla går över snart, jag VILL trivas här, det är bara lite svårt ibland. Om två veckor ska jag hem. Då ska jag ladda krafterna och sedan ska jag komma tillbaks och ta nya tag.

Skolan då? Den är jobbig. Så in i h*****e. Men vad gör man? Det är bara att ta sig igenom det. Pluggapluggaplugga och sen plugga lite till.

Bristvaror just nu: pengar, sömn, mat och tid.

Så, för att knyta ihop det lite; jag ska bli bättre på att uppdatera min blogg, jag lovar. Detta är egentligen mest roligt för mig eftersom jag då kan gå tillbaks och minnas allt jag gjort lite bättre.


Som avslutning, en liten ramsa från K:

Jag är kemist, JAVISST!
Och vi har aldrig trist!!
Vi börjar festa tiiidigt
och stannar kvar till sist!!