Huvudet På Spiken

Jag är totalt och fullkomligt vimmelkantig. Galet. Det känns som att så mycket som hänt de två senaste veckorna har det aldrig någonsin hänt i mitt liv. Och jag har gjort saker jag aldrig innan skulle tänka mig att göra. För att ta ett exempel så har jag hävt öl när vi hade en tävling. Och anledningen till att jag inte innan skulle kunna tänka mig att göra det var för att jag tycker det smakar så vidrigt. Men jag föll för grupptrycket kan man väl säga. I häftet som kallas nollmodulen som man får ut innan man börjar står det att ingen ska behöva dricka alkohol om man inte vill. Vill bara upplysa alla om att det är såå bullshit. Man lyckas övertalas på något konstigt vis, och ärligt talat, i tävlingens hetta var det inte så farligt.

Och så var det ju då klädstrecket. Hade aldrig i hela mitt trott att jag skulle klä av mig allt utom trosorna och lägga mig på ett golv där måånga andra hade legat med sina nakna kroppar precis innan. Men jag gjorde det, och det var inte så farligt. Bäst som jag och hela min faddergrupp ligger nakna och försöker övertala de som håller i tävlingen att vi vann så händer det som absolut inte får hända; brandlarmet går. Världens absolut sämsta timing. Så jag rusar upp och inser att jag glömde bh:n på marken. FAN. Ner på golvet, på med den, roffa åt sig alla kläderna och ut i regnet för att där lite snyggt ta på sig dom. Och för er som vill veta om hela Chalmers brann ner så kan jag upplysa er om att det bara var ett falsklarm.


En sak till. En galen sak. Jag fick en plats på Industriell Ekonomi på Linköpings Universitet. Men jag tog den inte. Och det känns konstigt. Det programmet som jag gråtit över att jag inte kom in på nobbar jag nu för mitt fjärdehandsval. Grejen är dock att det som känns konstigt är att det känns hyfsat bra ändå. Jag har en underbar lägenhet här i Göteborg, jag bor i ett lugnt område och jag har familj och släkt här. Så jag kände att rusa iväg i panik till Linköping skulle vara en dålig idé. Jag kommer göra högskoleprovet två gånger till, och sen söka till Industriell Ekonomi på Chalmers nästa år. Om jag då kommer in och jag känner att jag vill byta så kommer jag byta, men om jag trivs bra på kemiteknik så kommer stanna där. Jag ger det ett år helt enkelt, och så får jag se vad som händer. Vill stanna i Göteborg, för Chalmers, det är status.

I tre dagar har jag nu levt i min egna lilla värld av flyttkartonger, kaos och velande över möbler. Men nu är allt fixat. Min första lägenhet är inredd, och den är helt underbar. För det första, jag har ett riktigt KÖK. Bara det är värt att fira. För det andra, det enda rum som finns är så stort att jag lyckats göra det till ett vardagsrum och ett sovrum. Rumsavdelare: en bokhylla. MEN, det finns alltid ett sånt, jag kan känna lite ångest över att jag bor i en lägenhet. På min lista lite längre ner på sidan så skrev jag att när jag flyttar så kommer jag sakna ljudet av andra människor i bostaden. Där hade jag såå fel, jag bor kanske ensam, men det känns aldrig som det. På mornarna hör jag när folk går till jobbet, när folk duschar, och jag hatar det!

Igår gick jag för första gången till Hemköp som ligger runt hörnet. På en parkbänk sitter en man och när jag kommer förbi så ropar han på göteborska: ”Öh! Hallå! Du tappade nått!” Jag vänder mig om och försöker kolla vad det är, då säger han: ”Faaarten!”  Det första en göteborgare säger till mig är alltså ett skämt. Jag måste väl ärligt erkänna att jag trodde att den här överdrivna göteborgshumorn var lite av en myt, men det är det uppenbarligen inte!

Imorgon eftermiddag kommer jag bo ensam för första gången. Chokladmuffins och Beyond Retro står på schemat, kan nog bli härligt bra dag.