Huvudet På Spiken

Detta kommer bli ett fullständigt meningslöst blogginlägg. Ni som inte vill bli uttråkade, sluta läs nu. För jag har verkligen inget intressant att berätta eller dela med mig av. Alla tankar bara snurrar. Kan inte få rätsida på någonting. I mitt huvud snurrar allt ifrån det nationella provet i svenska B och matteE –inlämning till mammas födelsedag och min praktik på tidningen nästa vecka. Studenten och balen ligger dessutom som en dimma över alltihop och ovanpå det så virvlar tankar om framtida utbildning. Vad ska jag söka? Vilken skola ska jag söka till? Varför söker jag det jag söker när jag vet att det kommer bli jättetufft? Och det faktum att jag kommer bo hemma i mindre än 5 månader till gör mig lite ledsen. Hur vet jag kommer trivas på den utbildningen/skola jag väljer att gå på? Önskar att mitt liv kunde bestämmas av någon annan. Någon som vet att det blir bra. För man är ju rädd för att misslyckas, så är det ju. Men man får väl ta sig i kragen på något sätt. Alla misslyckas. Det är väl en del av livet antar jag. För hur ska man kunna lyckas om man inte kan misslyckas? Alla tankar går bara runt, det känns som om mitt huvud körs i en tvättmaskin varje dag. Och man kan ju i princip inte prata med någon om alla ens problem och tankar, för då blir väl den personen uttråkad. Jag blir till och med uttråkad på mig själv när jag kan sitta och fundera i timtals på en och samma sak. På sorgliga saker funderar jag också. Som att mamma och pappa en dag kommer försvinna, att det känns som att man på något vis bara har dem till låns. Sådant är jobbigt att tänka på. Önskar att jag kunde sluta tänka så fruktansvärt mycket och bara försöka leva och ta vara på tiden. Och det gör jag ju också ibland. Men tänka, det gör man ju för mycket i alla fall.

Jag tror att Gud måste vara en kvinna. Det kan inte varit någon man som skapat världens perfektion.  Det måste varit helt omöjligt. Perfektion kräver ju en kvinnlig hand. Och hon var smart när hon skapade mannen först, så att de genom tiderna fått ”tro” att de betyder lite mer. Alla vet ju att bakom varje framgångsrik man så står det en kvinna. Fast det klart, en sak som talar emot att Gud skulle vara kvinna är att han/hon (?) bara skapade en grej per dag, ni vet, växterna för sig, djuren för sig osv. Det är ju faktiskt allmänt känt att män bara kan göra en sak i taget, vilket är anledningen till att man aldrig ser dem tugga tuggummi så ofta. Fast vår Gud ska ju vara en kärleksfull Gud, vilket är ett annat bevis för att Gud måste vara en kvinna. Kanske är Gud både och, eller inget alls. Men jag skulle satsa mina pengar på kvinna, för här har vi ändå det starkaste beviset:
I begynnelsen skapade Gud världen och chokladen eftersom Hon visste att det var gott.

Utekväll. Snygga kläder är ett måste. Eller snarare ett tvång. Men ska man ha snygga byxor och någon topp till det, eller borde man ha kjol? Eller ska man satsa på den klassiska ”lilla svarta”? Helst ska man ha klackskor. Men inte med för mycket klack, för då får man bara ont i fötterna. Och inte med för lite klack, klackarna gör nämligen ett underverk med hållningen. Håret ska fixas. Helst med någon locktång. För lockar är snyggt. Men de måste hålla hela kvällen, så man tvingas överanvända hårspray. Och sminkas bör man annars dör man. Men helst låter man kompisen fixa det, hon gjorde det ju så bra förra gången. Foundation, puder, ögonskugga, kajal, mascara, rouge… Listan på sminkprodukter kan göras oändlig. Sist men absolut och definitivt inte minst – accessoarer ska väljas. Vilka örhängen passar bäst? Med eller utan halsband? Vit eller svart väska? Skärp i midjan eller blir det för jobbigt att ha under en hel kväll? Ringar i öronen passar bäst, nej, inget halsband, svart väska ska du ha och du har nog rätt i att skärp i midjan blir för jobbigt att ha under en hel kväll. Sådär, uppiffad och klar.
"Det är insidan som räknas. Men vem fan vågar chansa?"

Ny era, ny blogg. Det är dags att starta om. Dags att återigen ta upp något jag gillar att göra – att skriva. Ibland tryter inspirationen och motivationen vilket gör att det då inte går att överföra en vettig rad från huvudet till det blanka word-dokumentet framför sig (orkar aldrig skriva för hand). Men nu känns det ändå som att jag har idéer och viljan att starta en ny blogg, med ett nytt utseende. För man vill inte bli påmind om det gamla. Det är ju så. Livet är inte vad det brukade vara, så varför fortsätta på samma gamla upptrampande stig?

Jag vet just nu inte riktigt vad jag vill göra. Jag vet inte vart jag ska, eller hur mitt liv ska utvecklas. Får väl se vad som händer. Knappt en månad till man måste bestämma sig. Men det löser sig, det gör det alltid. Denna blogg kommer vara till för att samla mina tankar inför högskolevalet, studenten, framtiden och allt annat som hör livet till. Den kommer vara till för min egen skull, men det är ändå roligt om andra gillar det jag skriver. Så låt oss nu fortsätta på den, ibland skumpiga och obekväma, men oftast helt underbara väg som kallas livet. För vi åker på den. Varje dag.


”Börja om från början, börja om på nytt. Varför ska man sörja, tider som har flytt?”