Huvudet På Spiken

Denna kväll bjöd på en mycket bra föreläsning vid namn ”Sociala medier och politisk aktivism”. Den fick mig att tänka till, och nu ska vi se om jag kan få ner mina funderingar och slutsatser på pränt.

 

Den Arabiska våren spred sig som en löpeld år 2011. En av anledningarna var, enligt doktorand Tina Askanius, tillgången till Facebook, Twitter och Youtube där politiska budskap kunde spridas. Detta fick mig att fundera. Om ovan nämnda medier kan ha ett så stort inflytande på den Arabiska halvön, hur ska vi i Sverige kunna förändra vår politiska situation med hjälp av sociala medier? För människorna på den Arabiska halvön är användandet av Facebook, Twitter och Youtube ett sätt att trotsa de så hårt styrande regimerna. Användandet av dessa medier ses som ett sätt att kämpa för frihet, demokrati och rättvisa.

 

För vår del är användandet av Facebbok, Twitter, Youtube och diverse bloggar så självklart att vi inte ens reflekterar över att vi har möjlighet att vara online dygnet runt. Dessa medier har blivit så självklara att vi inte tänker på vilken nytta de gör i andra länder. Vi har inte samma problem som exempelvis de på den Arabiska halvön, men många av oss har en vilja att förändra vår nuvarande politiska situation. Hur kan vi få fram vårt budskap i medier, och vilka medier ska vi använda? Jag känner mig så maktlös, för vi har verkligen överanvänt dessa medier. För, ärligt talat, Twitter är ett ställe att skriva ner sina roliga one-liners, de flesta bloggar berättar bara vad ”författaren” ägnat sig åt en vanlig tisdag, Youtube är ett ställe där man kan titta på roliga kattklipp och Facebook är klubben för inbördes beundran.

 

Vart ska vi vända oss för att nå fram till den breda massan med vårt politiska budskap? Hur ska vi använda de medier som redan är överanvända? Och vilka alternativ finns det till de i texten nämna medierna? Finns det några alls?

Dessa frågor gör mig förvirrad och jag tvivlar starkt på att vi kan ge upphov till en politisk förändring genom dessa medier. Ska det vara såhär?

Nu är väntan äntligen över för er, alla mina trogna bloggläsare (jag skojar bara, jag har inga trogna läsare), nu ska Emma börja blogga igen! Och anledningen till detta mirakel? Jag har verkligen ingen aning. Varför bloggar människor överhuvudtaget? Ja, denna fråga lämnar jag obesvarad medan jag raskt går över till att uppdatera er om vad som har hänt i mitt liv.

Jo, jag har…

 

• Slutat på kemiteknik
• Haft ett break down över att jag inte kom in i Linköping
• Jobbat som volontär två månader i Frankrike (två månader som för övrigt förändrade mitt liv)
• Flyttat tillbaks till Sävsjö tillfälligt
• Jobbat på förskola, fritids och gymnasiet
• Börjat gilla barn
• Blivit politiskt aktiv i SSU
• Börjat engagera mig i kyrkan igen genom att hjälpa till i caféet på fredagar och vara med på tjejmåndagarna
• Börjat träna

Och allt detta gör att jag just nu mår så himla bra, vilket är görhärligt. Jag, som trodde att min tid i Sävsjö skulle vara så himla meningslös, har verkligen fått tänka om när det gäller det. Att just nu vara i Sävsjö kan vara bland det bästa som hänt mig.

 

Jag var i Göteborg förra veckan och skrev en mattetenta som jag råkat halka efter med, och jag ska ju inte förneka att jag saknar Göteborg (har till och med börjat älska Håkan Hellström för att min längtan är så stor). Jag saknar ju min lägenhet och alla mina saker i den, min stekgryta, mina böcker, min radio, mitt nintendo 8-bitars och min lp-spelare. Dock så vet jag att jag kommer komma tillbaks, någon gång. När det blir? Ja, den som lever får se.